Astrologins historia

 

Då detta är ett mastigt område kommer jag ta den tid som krävs. Skall få med både tidsperioder, kända fenomen och astrologer genom alla tider. Givetvis kryddat med massor av spännande bilder. Så ni får vänta ett tag med färdiga resultatet.

 

Det finns ingen äldre vetenskap än astrologin. Sumererna var de första som blev kända för sina insikter i astrologi och de bodde i dalen mellan Eufrat och Tigris, nuvarande Irak. De äldst bevarade stentavlorna om astrologi är av Sargon I som levde omkring 2.400 f.kr. Enligt traditionen var dock Set, Adams son, så insatt i astrologi att han lät uppföra två pelare i Palestina som hade zodiakens tolv tecken inristade. Enligt historieskrivaren Josephus, 70 f.kr, bekräftas en av dessa pelare i Syriens land.

 

I de persiska urkunderna blev filosofen Zarathustra berömd för sin skicklighet i astrologi. Det musikaliska stycket "Also sprach Zarathustra" kanske handlar om astrologi?


Astrologen Al Hakim, kallades Gjamasp, skrev en bok om planetkonjunktioner "Judicia Gjamaspis". I denna bok förutsäger han att en stor lärare skall födas i Palestina. Magerna (grekiska för vise män) väntade på berget Shiz varje år för att invänta "Frälsarens födelse" men tre av dem tröttnade och begav sig på vandring mot det heliga landet.

 

Assyrien - Babylonien

Stele från Ur Nammu ca 2100 f.kr Stele från Ur Nammu ca 2100 f.kr

Det sägs att astrologins vagga stod i Babyon. De äldsta bevarade inskriptioner man funnit, c:a 4000 stentavlor med astrologiska symboler i assyrisk eller babylonisk kilskrift, tillhörde kung Assurbanipal. Han levde mellan 668-626 f.kr.

De är baserade på händelser och observationer från 2.000 f.kr.

De babyloniska astrologerna tillskrev de olika planeterna speciella egenskaper efter deras utseende. Den ljusa Venus förknippades med fruktsamhet, medan den rödare Mars förknippades med krig och våldsamma förändringar.

 

 

Kaldéerna - 625 f.kr

Från runt 625 f.kr blev Zodiaken uppdelad i 12 tecken om vardera 30 grader som fick samma namn som stjärnbilderna. Man gjorde inte personliga horoskop utan ställde bara för kungen och framtiden. Personliga horoskop var okända fram till år 410 f.kr, då ett ställdes för kungens son.

Astrologin spreds både till Indien och Kina och kom till Grekland under 400-talet f.kr.

 

En av de stora pionjärerna var Hipparchos från Nicea, som levde på 200-talet f.kr. Han var en berömd matematiker och astronom som registrerade över tusen stjärnor och upptäckte vår- och höstdagjämningspunkterna. Han utvecklade teorin att "varje händelse på jorden är knuten till en motsvarande händelse på stjärnhimlen och att skeendet i kosmos upprepas i varje människa". Han fastställde även kopplingen mellan kroppens olika delar och stjärnbilderna, vilket fortfarande i stort används.

Härifrån spreds intresset till araberna som några hundra år senare kom att bli världens främsta astrologer.

Kina och Egypten

I Kina blev t.o.m. en av kungarna valda på grund av sina insikter i astrologi. Ex. Chueni år 2.513 f.kr.

 

I Egypten var astrologin etablerad redan under första och andra dynastin, ca 2.500 f.kr. En av de största var Hermes, som levde före Mose tid. Hans verk handlar om planeternas uppgång och nedgång och nymånar, fullmånar och förmörkelser.

Den stora pyramiden, troligen byggd av Misraim under andra dynastin, antas ha rests för astronomiska eller astrologiska ändamål. Kuriosa är att de fyra sidorna av bottenytan utgör 36.524 tum, dvs antalet dagar på 100 år eller antalet dagar under ett år om man tar decimalerna 365,24.

 

Från Alexandria stammar också det stora verket "Tetrabiblios" (fyra böcker) av astronomen, matematikern, astrologen och geografen Klaudios Ptolemaios. De fyra böckerna från ca 126 e.kr innehåller nya och förbättrade tabeller över solens, månens och planeternas rörelser, födelsehoroskop och avancerad arvslära. Detta verk översattes från arabiska till latin på 1200-talet. Vidare till spanska och till slut 1538 publicerades Ptolemaios i Basel.

 

Omkring 1300-1236 f.kr fastställer Ramses II de fyra kardinaltecknen Väduren, Kräftan, Vågen och Stenbocken.

 

Inom judendomen innehåller de judiska skrifterna Talmud och Kabbalah astrologisk talmystik.

Grekland

I Pythagoras skola var astronom, matematiker och astrolog en och samma person. Här hittar vi både Aristoteles, Herakleitos och Platon. Platon studerade inflytandet av sol och måne på tillkomsten av de två könen. Hippokrates var auktoritet på diagnoser och behandlingar av "sjukdomar som hade sin grund i astrologiska aspekter" och blev kallad "Läkekonstens fader".

Han myntade det berömda citatet; "En läkare utan kunskap om astrologi har ingen rätt att kalla sig läkare!"

 

Omkring 668 f.kr grundar Berossus en grekisk astrologiskola på Kos.

 

Romarriket

Från romaren Suetonius vet vi att Ciceros vän, astrologen Figulus, siade vid Oktavianus födelse; "han skulle bli världshärskare till följd av sin födelsetimme" - historien känner honom som kejsar Augustus. Han lät t.o.m. prägla ett mynt med sitt tecken Stenbocken på.

Historieskrivaren Tacitus berättar om kejsar Tiberius astrolog Thracyllus.

Omkring 204-270 e.kr. Plotinos, nyplatonismens grundare erkänner astrologins värde, men betonar den fria viljan.

 

354-430 e.kr. Augustinus erkände astrologin som ung men vände sig sedan våldsamt emot den. Hans argument accepteras än idag av kyrkans män.

Arabien

Albumasur Albumasur

700-talet e.kr. Ibrahim Al-Fazari uppfinner astrolabium.

 

Albumasur (800-talet e.kr)

 

Efter kyrkans fördömande av astrologin var araberna en av de som bevarade traditionen och undervisade i astrologi.

 

Albumasur skrev en avhandling "Introductorium in Astronomiam". Detta var en av de första böcker som spreds via Spanien till Europa under den yngre medeltiden.

 

900-talet. Ibn Yunis, muselmansk astronom, sammanställer tabeller över planeternas rörelser.

Medeltiden "The Dark Ages"

Medeltiden som i stora drag räknas mellan 500-1500 e.kr innebar stora förändringar för astrologin. Beroende på vem som hade makten och vad de tyckte om astrologin så pendlade populariteten.

 

År 1125 upprättar Bologna en professur i astrologi.

 

År 1125-1274 erkänner Thomas av Aquino astrologin.

 

På 1200-talet skriver John Holywood, kallad Sacrobosco, "Sphaera Mundi", en tidig engelsk lärobok i astrologi.

 

Omkring 1214-1294 prisar den berömde engelske filosofen Roger Bacon astrologin.

 

1225-1230 bildas universitetet i Cambridge. Undervisning i astrologi 1250.

 

Omkring 1254-1324. Marco Polo, venetiansk upptäcktsresande, beräknar att 5000 astrologer är verksamma enbart i KIna.

 

1265-1321. Dante, författare till Divina Commedia, använder astrologiska symbolbilder i sina verk.

 

Omkring 1280. Johannes Campanus, matematiker och kaplan hos påven Urban IV, uppfinner en ny metod för indelning av "husen".

 

1414-1484. Påven Sixtus IV, den förste av de stora astrologiska påvarna.

 

1473-1543. Kopernikus idéer om att jorden roterar runt solen. Dedicerade sitt verk till den astrologiskt intresserade påven Paul III.

 

1527-1608. John Dee, astrologisk rådgivare åt drottning Elizabeth I.

 

1546-1601. Tycho Brahe. Hovastrolog och astronom.

 

1564-1616. William Shakespeare infogar astrologiska hänsyftningar i nästan alla sina skådespel.

 

1568-1639. Tommaso Campanella utför astrologiska ceremonier hos påven Urban VIII.

 

1571-1630. Johannes Kepler hävdade att astrologi "härledes ur erfarenhet som endast kan förnekas av folk som inte har undersökt den".

 

 

1600-1900

Den stora branden i London 1666 Den stora branden i London 1666

På 1600-talet publicerade en präst Placidus de Titis ett verk "Physiomathematica sive Coelestis" 1631 som gjorde honom till den moderna astrologins fader.

 

William Lilly (1602-1681) förutsade redan 1648 "The Great Fire" i London 1666, så han blev anklagad för att ha startat den.

 

William Herschel (1738-1822) upptäckte 1781 planeten Uranus, vilket ledde till motsätningar bland astrologer, eftersom han hävdade att alla tidigare tolkningar av "de heliga sju planeterna" innan inte stämde längre. Uranus blev den åttonde planeten. Intressant med tanke på att han var Skorpion, det åttonde tecknet.

 

Ebenezer Sibley publicerade 1790 ett astro-medicinskt verk "Science of Astrology" och "The key to Physick and the Occult Science".

 

James Wilson publicerade 1819 "A complete Dictionary of Astrology".

 

Robert Cross-Smith, känd som "Raphael", skapade en almanacka 1827 "The Prophetic Messenger" och "Raphaels Almanac, Prophetic Messenger and Weather Guide".  1824 års Vagrancy Act (lösdriveri) i England gjorde spådomar straffbart.

 

Helena Blavatsky (12 aug/31 juli 1831-1891) startade 1875 Teosofiska sällskapet som 1920 fick en gren "Theosophical Society Astrological Lodge" som gav ut en tidskrift, utbildade och gav diplom till intresserade av astrologi.

 

 

 

 

 

KLICKA för större vacker bild
An Astrologer / Cornelius Braga (1600-tal)