Svartvita filmer? - Nej!!!










 Jag får ofta höra att svartvita filmer inte är varken roliga eller bra och inte är "riktiga" filmer. För mig obegripligt, antagligen beroende på de hundratals svartvita filmer jag hunnit uppleva. Jag som växte upp på 60-talet med endast en svartvit TV och gick på matiné och såg Helan & Halvan, Bröderna Marx & Chaplin. Mina första serier på TV var dessutom alla i svartvitt; Perry Mason, Hitchcock, Bröderna Cartwright (Bonanza) och High Chaparral.

 När jag sedan växte upp och började gå på bio var ju allt i färg och man var alltid tidig så man inte missade den roliga reklamen innan filmen började - tvärtemot idag när man blir illamående av all smörja. Minns så väl de gigantiska pappfigurerna utanför bion av Gudfadern, Hajen, 2001 och Spartacus. Ofta återkom de äldre filmerna med några års mellanrum.

 Under de senaste 20 åren har mitt intresse för de svartvita serierna och filmerna fått en renässans. Har kunnat upptäcka The Twilight Zone, alla Alfred Hitchcock Presents och en massa stumfilmer från filmens guldålder som Metropolis, Nosferatu, Sunrise eller melodramerna med Janet Gaynor. När ljudfimen kom i slutet av 20-talet utvecklades flera olika genrer som gangsterfilmer, thrillers, romantiska komedier eller melodramer. Även experimentella filmer och dokumentärer kom tidigt. 30-talet var extremt spännande med alla "realistiska" filmer om fängelser, kriminalitet eller sociala orättvisor. På 40-talet utvecklades tekniken med ljus och bildkomposition och nya genrer kom, som Film Noir. När filmerna kom i färg så utvecklades tekniken därefter. Trots det realistiska med Färgfilmer fortsatte man dock göra filmer i svartvitt. Många episka filmer från 60-talet är idag klassiska, som Psycho (1960), Andrei Rublev (1966), To kill a mockingbird (1962) eller Dr Strangelove (1964). På Imdb´s lista TOP-250 finns det fortfarande 16 st filmer i svartvitt bland de 100 bästa. Även Ingmar Bergmans kanske två bästa filmer, Det sjunde inseglet (1957) och Smultronstället (1957) är ju i svartvitt.

 Faktum är att det under senare decennier kommit flera filmer helt i svartvitt som lyckats, ex The Elephant Man (1980), Raging Bull (1980) Schindlers list (1993), eller stumfilmen The Artist (2011) och märkligt nog har vi två filmer helt i svartvitt denna Oscarsgala, Roma och Cold War, där Roma dessutom är stor favorit. Jag har inte sett denna ännu men den finns på Netflix med svensk text.

 Idag har CGI (Computer Generated Images) svämmat över och man kan i bild inte skilja mellan fiction och verklighet. Skådespelarnas prestationer är inte heller lika viktiga som i de tidiga filmerna när de ofta bar hela filmen. Tekniken med explosioner och visuella effekter har gjort filmen mer till en drogupplevelse än en film och då känns det skönt att sätta på en gammal hederlig svartvit rulle, som enligt gamla topplistor, "Världens Bästa Film" - Citizen Kane (1941),  Casablanca (1942) eller någon av Kurosawas äldre, typ Seven Samurai (1954) eller varför inte någon av mästaren Chaplins odödliga verk, The Kid (1921), The Gold Rush (1925) eller The Great Dictator (1940).

 Får se om jag orkar se årets Oscarsgala. Apropå svartvitt så är det mest vitt idag utanför fönstret. Våren och värmen är i alla fall på väg...
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Trots 10 nomineringar vardera för favoriterna Roma och The Favourite vann min favorit Green Book årets Oscarsgala. Roma vann "bara" 3 och The Favourite endast 1 Oscar.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Mikael » Mellandagar...:  ”God till dig också Jacob och förhoppning om ett bättre 2019. Läste att planetern..”

  • Ada » Time-Out:  ”Superbra skrivet ”

  • Eva » Teaser trailer - coming attractions:  ”Grattis Jacob Det måste kännas härligt efter så mycket "blod svett och tårar" oc..”

  • Anne-Lie » Jul i Aleppo:  ”Du kan ryta som ett lejon bäst du vill . Mig skrämmer du inte och jag ska köpa ..”

  • Cissi » Jul i Aleppo:  ”Mycket bra skrivet! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-